Shōmen uchi, hanmi handachiwaza och relationen till ken

Påsklovsveckan bjuder på shōmen uchi, en attack som Kobayashi Dojo genomför framåtglidande, inte med ett steg. Det är en viktig distinktion då det innebär att höften på uke inte roterar med attacken.

Att aikidon är sprungen ur rörelser med svärd kan göras synnerligen tydligt när vi tränar shōmen uchi i hanmi handachiwaza. Kobayashi Dojo undervisar nämligen ken suburi även som zagi, alltså sittande. När man tränar raka hugg, i rörelse framåt och bakåt (zengo no idō), behöver man använda all sin förmåga för att göra det smidigt, och i synnerhet när Kobayashi-sensei insisterar på att göra det med kaiten, en rotation mellan varje hugg. Tillsammans med sittande shihōgiri är det nyttig träning som lär en att röra sig på samma stabila, exakta men samtidigt fria sätt som är nyckeln till att lyckas med just shōmen uchi i hanmi handachiwaza.

Vi börjar med ikkyō omote, där vi inledningsvis möter attacken på samma sätt som vi höjer svärdet inför ett hugg, d.v.s. rakt uppåt utan att skjuta höften framåt. Främre arm och ben lyfts här samtidigt. Att vara kompakt och stabil hjälper oss sedan att divergera attacken snett ned åt sidan för att sluta greppet om ukes handled först när vi når pulssidan.

När vi gör ura flyttar vi istället det bakre benet framåt, men utan att låta den initialt mötande handen flytta sig nämnvärt. Den instabilitet vi får jämfört med omote är inget problem med tanke på den rotation vi ändå avser göra. Den hand som möter armbågen håller vi sträckt genom vändningen så att uke inte kommer onödigt nära vårt centrum och tar oss ur balans. Vi rör oss återigen som en kompakt enhet, med stabilitet i alla moment, utan onödiga utsvängningar, eller som vi uttrycker det på japanska; “muda na ugoki o shinai“.

Detta är absolut kihon, och något vi behöver nöta idogt för att bemästra. Många alternativa lösningar kan ses på samma teknik, men de är inte sällan sprungna ur bristande kunskap.

Vi arbetade också vidare med kotegaeshi samt sankyōnage, den sistnämnda en favorit hos Kobayashi-sensei. Båda inleds med en kaiten taisabaki, om än med olika vinkel samt olika grepp. Gemensamt är att de kräver stor medvetenhet om korrekt avstånd till uke för att bibehålla balans och kontroll. Dessutom avslutas de båda kasten med att man sätter upp en fot, likt när man gör ken suburi sittande, såsom det anstår en ståtlig samuraj.

Detta är också ett lysande exempel på att aikidons hemligheter gömmer sig helt öppet i dess grunder. För det är först när man känner till dessa specifika utföranden, vår kihon, samt relationen, riai, mellan ken och taijutsu, som vi kan se de röda trådar som får allt att hänga ihop och bli mer logiskt.

Denna vecka var det genom att om och om igen återkomma till just vår ken suburi i zagi, såväl zengo no idō som shihōgiri, som kunde vi arbeta oss fram till en ny nivå av förståelse och inte minst förmåga i hanmi handachiwaza.

Påsklov och terminsavslutning för barnträningen

Vecka 14 är det påsklov, och barnträningen gör då sedvanligt uppehåll.

Vuxna tränar som vanligt, men med justerad tid torsdag från 18.30-20.00.

För barnträningen har vi också terminsavslutning med graderingar torsdag den 30 maj. Familj, släkt eller vänner är hjärtligt välkomna att titta på, i mån av plats.

Katatedori, tai no tenkan och aiki age

Veckans tema är katatedori, eller gyakuhanmi katatedori som vi ibland förtydligar i kontrast till aihanmi katatedori. Det sistnämnda är i mångt och mycket en greppform som vi lämnar bakom oss efter nybörjarstadiet, för att fokusera på gyakuhanmi. Därmed har katatedori blivit synonymt med just gyakuhanmi-varianten.

Träningen har fokuserat på först och främst tai no tenkan, att vända kroppen korrekt. Det är lätt att hamna i en roterande rörelse, där vi ritar stora cirklar, såväl med armar som med ben. Det ses på alla nivåer, från nya till långtida tränande. Men det är ineffektivt, då man ofta rör sig över sin egen höftled, istället för att rotera i kroppens mittlinje. Man blir instabil och långsam, för att bara nämna några nackdelar.

Därför försöker jag alltid förmedla vad jag vill minnas vara mitt första tips från Kobayashi-sensei kring just tai no tenkan, eller tenkan tai sabaki i allmänhet. “Vänd dig och dra ett streck med foten”. Något i den stilen sa han, men exakta orden kan kvitta. Innebörden var just att vända kroppen först, något som kräver att vi absorberar greppets kraft tydligt till vårt centrum, istället för att svinga oss runt den. Sedan drar vi foten, som nu är främst, rakt bakåt. Det gäller därmed också att välja sin riktning med noggrannhet. Först när man behärskar detta kan man röra sig mer fritt. Kobayashi-sensei klarar förstås detta obehindrat, men det kan för ett otränat öga göra att man går direkt på hans yttre form utan att förstå den inre, utan att förstå vägen dit. Shuhari ni vet…

Nåväl, från tai no tenkan, går vi direkt till en rörelse åt motsatt håll, aiki age. Detta “aikilyft” eller “aikihöjning” är vad vi gör t.ex. i tenchinage när den ena armen går uppåt, mot himlen, eller i zagi kokyūhō när vi gör samma sak med båda armar. Vi absorberar greppets kraft och vänder den uppåt, ut genom ukes armbåge vilket ger kontroll över dennes centrum. Det är frestande att fokusera på att sätta kraft i tegatana, men det måste vi inte. Det kan snarast vara en fördel att helt låta handen slappna av eller t.o.m. knytas, då ukes grepp inte sällan ändå uppmuntrar fingrarna att slutas. Känslan blir att vi projicerar kraft ut genom handleden, genom ukes underarm som sitter som förenad med vår egen.

Detta är faktiskt en av de viktigaste övningarna vi har för att stärka vår kokyū-ryoku, förmågan att naturligt koordinerat applicera aiki, sammansmältningen och kontrollen av krafter. Så öva ofta och fokuserat för att hitta rätt!

Med aiki age får vi en ingång som kan bli mycket mer direkt, och omgående bryta ukes balans. Men vi övade också att applicera aiki age efter tai no tenkan. I kombination öppnar dessa två fundamentala rörelser stora möjligheter att styra kraften dit vi vill, och inte minst när vi vill. Så de är i högsta grad med i allt från grund till fritt, från kata- till jiyūgeiko.

Känslan i dessa vändningar och rotationer kan med fördel också övas på egen hand mellan passen, för att göra dem till en mer naturlig del av vårt rörelsemönster. Men det blir förstås inte aiki utan en partner.

Yatte mimashō! Prova och se!

Munadori, studier av ingångar och avslut

Jag har bestämt mig för att försöka sammanfatta utvalda delar av det vi tränat under en vecka, eller t.o.m. ett pass. Framför allt är det som en slags minnesanteckning för er som tränar, men förhoppningsvis finns intresseväckande detaljer även för andra.

Vecka 11 är en bra startpunkt, då vi har tränat munadori. Kobayashi Dojo har nämligen mycket lite av katadori, och greppar också munadori över ena bröstet på höger eller vänster sida, och inte i mitten på keikogins slag. Därmed fyller munadori i mångt och mycket en liknande roll som katadori. I zagi (suwariwaza) examineras det enskilt på dannivå, så också i kombination med menuchi eller i tantodori med grepp om axel och hot med kniv fram- eller bakifrån (mae/ushiro kara tsukeru).

Vi har utforskat endast två tekniker, iriminage och nikyō. Med iriminage var fokus på de olika sätten att hantera munadori. Statiskt eller i flytande form, även med atemi på underarmens insida. Vi tittade närmare på det så viktiga första insteget som är kritiskt såväl i tachiwaza som zagi för att hamna rätt i relation till uke. En viktig punkt som fick ta lite extra tid var också själva avslutet på iriminage. Exakt hur tar vi balansen, och vartåt kastar vi? Ōsensei pratade om “tetsu no wa”, att vi formar en järnring, vilket är ett uttryck för att vi fokuserar vår kraft på insidan av armarna. Men vi använder vi också utsidan, tegatanasidan, och det är inte alltid helt självklart hur vi som nage förflyttar kraft mellan ut- och insida, och även från ukes extremiteter till centrum och tillbaka utåt igen. Ett område som kan ta många år att börja hitta rätt i.

Med nikyō studerade vi hur man behöver röra sig för att komma runt greppet i dräkten och positionera sig för att kunna applicera tekniken korrekt. Både hur och när kroppen behöver anpassa sig för att hitta rätt kontaktyta gentemot ukes L-formade underarm och hand. Vidare tittade vi på tre variationer som Kobayashi-sensei gärna undervisar som en följd. Den första med grepp underifrån, den andra hur vi hanterar en höjd armbåge från uke. Vi avslutade med hur vi kan göra nikyō utan sedvanlig koppling till nages bröst och vi istället tar stöd av vår egen panna.

Då det är jo-månad har vi också gått igenom samtliga jō awase. Nedan finns en film där Hiroaki och Kaho Kobayashi går igenom dem med samtliga av de viktiga punkter jag undervisat. Som jag nämnt är det flera av dessa som ändrats eller missförståtts och det kan vara lite vanskligt att leta material, men den här är utmärkt. Och kom ihåg, det är awase som är i fokus, samtidigheten, synkroniseringen. Det är inget före eller efter, ingen reaktion och motreaktion. Bara sammansmältning av rörelser.

Sportlovsschema

För barnen är det uppehåll under sportlovet.

För vuxna är det också smärre justeringar i schemat enligt nedanstående:

Tisdag
19.00-20.30

Torsdag
18.30-20.00

Henrik Agertz har erhållit 5 dan

Eksjö budoklubbs Henrik Agertz erhåller den höga graden 5 dan vid nyårsfirandet vid aikidons huvudkvarter i Japan. Vi pratar med honom om detta, om vad som gör träningen i Eksjö så speciell och undrar även hur man kan hålla på med aikido så pass länge.

Vid det nya årets öppnande på aikidons huvudkvarter Hombu Dojo i Tokyo, Japan, har vår ordförande och huvudinstruktör Henrik Agertz erhållit graden 5 dan.

I aikido finns sex kyugrader, då man bär vitt bälte, och sedan hela åtta dangrader, då man bär svart bälte. De fyra första dangraderna får man efter examination, där man visar upp sin tekniska förmåga, men efter det får man det på rekommendation, baserat på sin aktivitet och utveckling.

Henrik får sin grad på rekommendation från Yasuo Kobayashi-sensei, 8 dan som är en av världens nu äldsta och högst aktade mästare i aikido, och som började sin bana redan på 50-talet under aikidons grundare Osensei Morihei Ueshiba.

Kan du berätta mer om din utnämning Henrik?

– Det är en stor ära att inte bara få 5 dan, utan att också få den från Kobayashi-sensei. Han har betytt otroligt mycket för mig under de snart 25 år jag följt honom. Det är få förunnat nuförtiden att få höga grader direkt genom någon elev till aikidons grundare, Osensei Morihei Ueshiba, så jag känner mig mycket hedrad, säger Henrik och fortsätter:

– Genom att ha tränat så pass länge och nära Kobayashi-sensei har jag haft möjligheten att tillgodogöra mig en mycket omfattande del av hans undervisning. Jag gör mitt bästa för att förmedla den aikidon så att vi ska kunna ta del av samma tradition även i lilla Eksjö. Tillsammans med min tränarkollega Joakim Hedström som bott och tränat i Japan under lång tid har vi fått en fantastiskt fin kunskapsplattform, synnerligen ovanlig även på nationell nivå, som vi hoppas att allt fler ska upptäcka framöver.

Aikido bygger på gamla kamptekniker från samurajernas tid. Vad är det som gör att man kan träna det så länge?

– Aikido är inte begränsat till att vara något för unga utan kan utövas i alla åldrar då man alltid kan anpassa hur fysiskt utmanande man vill träna, även om det i viss mån också är kopplat till ens tekniska skicklighet. Men det som kanske är allra mest spännande är att man fortsätter att utvecklas hela tiden. Hans Fredholm som är långtida instruktör i klubben är ett lysande exempel på detta, och tog sitt svarta bälte bara några veckor innan sin 67-årsdag. Men aikido har också en väldigt lång utvecklingskurva. Det går inte fort, utan kräver stort tålamod innan man börjar skönja sin utveckling, förklarar Henrik.

– Men inte att förglömma, så är träningen också en viktig social knytpunkt. Vi som tränar kan ha vitt skilda åldrar och bakgrunder, och får en möjlighet att umgås man kanske inte hade haft annars. Det är något jag tycker är otroligt värdefullt.

Klubben önskar utsträcka sina hjärtligaste gratulationer till denna höga grad!

Höstterminsstart 2023

Tisdagen 29 augusti sätter höstterminen igång och schemat är som tidigare:

TISDAG

18.30 – 20.00 Aikido, grund (nybörjare från 13 år, avancerade barn efter överenskommelse med instruktör)

TORSDAG

18.00 – 19.00 Aikido, barn (från 7 år)
19.00 – 20.15 Aikido, avancerad (vuxna)

LÖRDAG

8.00 – 9.30 Aikido, yudanshaträning (träning med innehåll riktat mot dangrader).

Varmt välkomna hälsar vi såväl gamla som nya medlemmar!